Hyséns Krönika

Glenn Hysén skrev en krönika om matchen i GT , Här är den: 

Jag får då och då frågan om jag vill ställa upp i olika välgörenhetssammanhang.

Och är jag inte uppbokad någon annanstans eller bortrest, ställer jag alltid upp.

Jag tycker det är en självklarhet.

I lördags var jag med på en innebandymatch i Alingsås, en kändismatch till minne av en kille som hette Niclas Hemlin. Jag kände honom inte, men han var en mycket omtyckt ungdomsledare i IBK Alingsås och gick bort i cancer, bara 37 år gammal.

Livet är inte rättvist och att en ung kvinna förlorar sin make, att två barn förlorar sin pappa är bara så tragiskt att man knappt finner ord.

När jag fick frågan om att ställa upp i den här välgörenhetsmatchen för ett halvår sedan, tackade jag ja direkt. Pengarna som samlades in går nu till Barncancerfonden, fonden Niclas Hemlins minne och till IBK Alingsås ungdomsverksamhet.

Jag tror dom fick in runt 20 000 kronor och jag är glad att jag fick chansen att vara med på ett hörn vid det här tillfället. Det var fullsatt i Nolhagahallen och alla på läktaren såg att att ha en trevlig eftermiddag, samtidigt som de bidrog till en god sak.

Hur mycket bättre kan det bli?

Själv bidrog jag med att ringa runt och få ett gäng västsvenska profiler att ställa upp. Mina söner Tobias och Alexander var med, Louise Karlsson kom, Gais förre lagkapten Fredrik Lundgren var där liksom Johnny Ekström, Mikael Nilsson, killen som gjort flest matcher av alla i Blåvitts a-lag, över 600 stycken.

Imitatören Jörgen Mörnbäck, trollkarlen/komikern Stefan Odelberg och Alingsåsstjärnan i handboll, Jesper Konradsson var också på plats och jag lovar att vi hade en trevlig dag, trots att vi spelade i skuggan av en familjetragedi.

Framför allt var det härligt att se hur Niclas Hemlins nära och kära uppskattade att vi ställde upp för dem och för den goda saken. Allt inleddes med en tyst minut och att Hemlins barn fick var sin signerad Gaiströja av Fredrik Lundgren.

Det var både fint och rörande.

Kvaliteten på innebandyn var däremot skiftande. Jag stod mest still och styrde spelet, precis som när jag spelade fotboll. Rör dig så lite som möjligt är mitt motto i sådana här sammanhang, haha...

Tobias stod i mål, han ville inte riskera någon skada genom att spela ute. Men han flög fram och tillbaka som en jävla dåre och trots att vi förlorade matchen var han riktigt bra. Men bäst i familjen var nog Alexander, killen kan ju spela innebandy och det har han i alla fall inte fått från mig.

Och vilken kämpe Jörgen Mörnbäck är. Han kanske inte är någon större innebandyspelare, men han sprang fanimej hela tiden och gjorde det jobbigt för alla i motståndarlaget.

Sedan slumpade det sig så att min jobbarkompis på magasinet Match, Sebastian Sundberg, fyllde 25 år samma dag och firade det på hotellet i Alingsås med tre polare som också fyller 25. Dagen avslutades alltså med ett 100-årskalas så det blev verkligen en go lördag.

Det snackas visst om att matchen till Niclas Hemlins minne ska bli årligen återkommande. Gärna för mig, får jag frågan igen från initiativtagaren Christian Aronsson ställer jag upp direkt. Jag begriper faktiskt inte, kan inte komma på ett enda skäl, till varför jag inte skulle ställa upp på grejer som den här.

När människor går bort i förtid är det, som sagt, alltid bara hemskt och otroligt sorgligt. Ivan Turina, AIK:s målvakt, blev bara 32 år. Jag bara skakar i kroppen när jag tänker på det, vilken chock - för hans hustru och två döttrar, för alla lagkompisar, för alla fans, för hela fotbollssverige.

Man får lite perspektiv på tillvaron när sådant här händer, det finns faktiskt saker som är viktigare och betyder mer än fotboll, mycket mer än fotboll.

Vila i frid, Ivan Turina!

Så roligt att Blåvitt tog sig till final i Svenska cupen, så roligt att Tobbe fick göra två mål. Grabben är nog trots allt bättre i fotboll än i innebandy.

Nu hoppas jag på en riktig publikfest i finalen på Friends arena - och att Blåvitt tar första steget mot spel i Europa.

Ha d gôtt!

• Av Glenn Hysén